Lycklig

Att lära känna dessa människor är en gåva. De ger mig så mycket. Så omaka och därmed perfekta ihop. I kväll har vi sjungit Stad i ljus, så taket lyfte.

Utredning

Så allvarsamt det låter, utredning. Är det rädslan för vad som kan upptäckas som är orsaken? Min mage utreds. En undersökning leder till nästa. Är jag rädd? Nja, inte direkt.

Sen sist

Vad skrev jag sist och när var det?

Jag har fått kallelse till två läkarbesök, så skönt att det är på gång. Jag måste be om ändring i min journal, då läkaren missförstått mig vid förra besöket.

En vän har efter veckors orolig väntan fått svar på en ond arm, det är inget farligt. Så skönt höra. Att höra om en bekant som behandlas för hjärntumörer gjorde mig så ledsen. Hen så sprudlande full av liv med ett stort hjärta är i livets slutstadium. En nära vän dras med ångest. Jag gör vad jag kan för att stötta. En annan vän har tappat allt hår nu och har blivit en jäkel på att knyta sjaletter snyggt. Och så mycket hen lärt oss andra om sin sjukdom. Nog om sjukdomar och elände!

Häromdagen var det premiär för årets cyklande. Som jag längtat! Jag kikar på boende på en större ort en bit härifrån. Vad sägs om 19 kvadrat med köksskåp? Eller 40 kvadrat med en hyra på 8.000 kr. Det blir nog så att skomakaren blir vid sin läst. På tal om läst så kan jag rekommendera boken Städerskan av Nita Prose. Det är en spänningsroman med en underbar karaktär i huvudrollen. Som så många andra följer jag Robinson på TV och förundras över egoism och falskhet. Vad är det som får folk att söka till programmet? Nu är jag rätt kass på matlagning men om jag var riktigt bra på det skulle jag aldrig söka till programmet Sveriges mästerkock. Stå där och sågas av juryn när jag gjort mitt absolut bästa.

Nu är det dags att sova.

Vändning

Det har varit månader med nedstämdhet och på väg neråt i den djupa gropen. Tack vare en lyhörd sjuksköterska fick jag tid hos läkare. En läkare som frågade, lyssnade, ställde följdfrågor och som nu kollar diverse som kan få mig må så här. Och redan när jag gick hem kändes det bättre. Jag får hjälp!

På halvfart

Livet är inte på paus men har övergått till halvfart. Jag har tappat bort mig, igen. Jag har svårt se glädje i något, undviker att lämna mitt hem.

Nu är det vinter

Snö upp till låren och -15°

Nytt år

Det nya året började med en vinterkyla utan dess like och Sverige stod stilla. Än är det krig lite här och var i världen, vilket fått ÖB tala om att vi måste förbereda oss för krig. Det pratas om gängvåldet och hur det ska förhindras och alla är förfärade. Några försöker få fokus på våld i nära relationer men gensvaret är svalt, vi har ju gängen! Det finns eldsjälar som motarbetas på alla sätt när de försöker lyfta frågan om pedofiler. Stort tack ni på Dumpen! Finns det inget positivt? Jo då men det får du hitta själv.

Jul, jul, strålande jul. 2023

Tänk det blir jul i år också utan julstädning, gardinbyte och massa matlagning mm. Den panik jag kände häromdagen för att julklapparna inte var klara försvann samma dag. Tänk utanför ramen och ge oväntade klappar! Hoppas de blir uppskattade.

God jul!

Beslutsångest

Vad vill jag? På vilket sätt påverkar beslutet mitt liv? Är det värt det? Kommer jag känna likadant om ett år, tio år?

Tala ur skägget!

Igår kväll brann stubintråden och jag skrev det som så länge skavt. Så otroligt skönt att få det ur mig. Jag gav ingen tid till svar utan loggade ut. Idag gick jag tillbaka för att se om det gett någon reaktion. Jag kan inte tyda svaret. Är han förvånad, arg, överrumplad eller inte bryr sig?

Grått

Oj, så mycket grått hår jag lämnade på golvet hos frisören. Det händer att jag överväger färga håret igen men än har det inte blivit av. Färg har jag så det är bara att göra det när andan faller på. Ute är det grå november men utan regn tack och lov. Undrar om det inte lovades snö i dagarna. Mitt sinne är inte lika tungt och grått som det brukar vara så här års. Jag är väl ingen muntergök precis men håller näsan över vattnet i alla fall.

Lilla pyret

Tack för tiden jag fått dela med dig!

Döden

Under några år umgicks vi familjevis. Så kom skilsmässan och hen bildade ny familj och vi förlorade kontakten. Nu 20 år senare har hen dött och jag har tänkt mycket på det som var då. Jag har inte saknat förän nu när hen är borta. Kondoleans eller inte?

Den man jag under många år avskytt och gjort allt för att undvika har dött. Äntligen! Jag kan inte se de fina drag han påstods ha. Kanske jag kan bli mer förlåtande med tiden? För husfridens skull.

Mitt älskade husdjur orkade inte längre utan dog här hemma i lugn och ro. Så saknad!

En vit lögn

Jag drog en vals. Jag ljög och det kommer aldrig bli förlåtet.

Hjälp! Jag räcker inte till!

Idag, bara idag

Vaktmästaren, ung, vältränad och 2 m lång, förstod inte min protest att placera brandvarnaren i hemmets högsta tak. Jag, betydligt kortare, allt annat än tränad, med enormt stela leder och i avsaknad av trappstege fick ägna tid åt att få brandvarnaren där jag har en rimlig chans att nå den. Men nu är den där, till slut.

I många år har vi träffats på föräldramöten och i föreningslivet. Vid var möte har jag fått obehagskänsla utan att kunna säga varför. Idag hamnade vi vid samma fikabord och obehaget uteblev men nog är han mysko.

Boken det var bråttom att lämna tillbaka till biblioteket ligger kvar i hallen men jag fick med mig den reserverade hem.

Så sluddrigt hen pratade och så mycket hen inte hörde av det jag sa och missförstod. Har något mer hänt?

Jag tyckte jag var värd en bakelse till kaffet, onödigt men sagolikt gott.

Det skulle ha varit en liten utflykt idag men hosta och sjukdomskänsla ställde in den.

Vill känna

Jag vill känna mig omtyckt och älskad. Att vara saknad och glädjen i återseendet. Någon behöver mig, kravlöst.

Vändning?

Efter många långa månader där ångesten dominerat var vaken minut och glädjen helt saknats möttes jag idag av en sprudlande glad person. Jag tror jag till och med kan säga lycklig person. Törs jag tro att det äntligen vänt? I vilket fall tänker jag vara lycklig för var minut personen mår bättre.

Jojokänslor

Jag är glad för att flytten till slut blev av och ledsen för allt strul den förde med sig. Lycklig över att bonusmormor funkar så bra med ungarna och oändligt sorgsen för att jag känner mig undanskuffad. Jag njuter av lata dagar och skäms för att inget blir gjort. Att sakna någon men ändå ingen vilja ha. Ekonomin är åt helvete men jag har lärt mig snåla. Även om jag älskar de små liven är jag ibland riktigt trött på dem. Kunskapen om depression gör mig vaksam. Min längtan efter pizza fick mig att beställa och var minut var lång i väntan på den, sen insåg jag att jag inte tycker om pizza längre.

Min kropp sviker mig och hjärnan hänger på. Just nu vill jag bara ligga under täcket utan en enda tanke. Glömma onda leder, värkande muskler, ett hjärta som slår i otakt och denna förbannade trötthet. Jag vill inte längre vara jag.