Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det var ett trevligt möte om än annorlunda på sitt sätt. En människa svår att få grepp om men ändå väldigt öppen. Vi pratade om allt och det kändes bra. Timmarna gick fort och han gärna stannat längre om det inte varit så att jobbet kallade. Han vill ses igen och jag velar fram och tillbaka. Trevlig absolut, lättsam ja, charmig ingen tvekan, så vad gör mig tveksam?  En middag igen så jag får se om min känsla av tveksamhet finns kvar? 

Mitt samvete plågar mig. Att jag var så satans feg är pinsamt! Hur kunde jag bara så tveklöst lägga skulden på A för att helt fria B? Nu flera år senare har polletten ramlat ner och det känns inte alls bra. Så lätt B kom undan för att jag inte lyssnade på det osagda. Pinsamt! Ett plus ett blir alltid två, hur har jag kunnat missa det? Så mycket som sagts som jag aldrig ifrågasatt som nu visar sig vara överdrifter och en del är rent lögnaktigt. Hur ska jag nu gå vidare med min vetskap? Gå till attack? Konfrontera? Låta allt vara och gå vidare? Jag vill ju höra hens förklaring i senaste härvan jag varit inblandad i. Jag har den andra versionen och jag har min egen. Jag vet att det är hens version som kommer att vara den folk lyssnar till och det spelar väl egentligen ingen roll mer än att jag vill ge min version till de inblandade. Nu när besvikelsen och ilskan lagt sig kan det vara dags ta kontakt.

Nu var det dags för att mötas på bortaplan. Jag var nervös redan dagen innan och skojade (mer eller mindre) med mina vänner, hör ni inget av mig senast söndag kväll då är jag yxmördad, på den här platsen. Andra klokare människor hade säkert kollat upp 1 Hur länge? 2 Ska jag ta något med mig? Och ställt en hel del andra relevanta frågor, andra klokare människor ja, men inte jag. Så jag packade ner extra kläder och tandborste om utifall att… och började vänta på min chaufför…. Och nerverna började lägga sig till rätta igen och jag pratade med mig själv om att det här kan inte misslyckas utan bara bli så otroligt bra…. Bilen kom och vi åkte och handlade till kvällens grillning. Där fick jag veta att jag förväntades vara kvar till kvällen och sova över. Du ser, en behöver inte fråga, en får veta ändå :) Väl på plats hamnade jag i en solstol och halvslumrade medan min värd rustade med gud vet vad. Några timmar senare kom ett par grannar för att delta i grillandet, de var jättetrevliga och jag kände mig välkommen. De berättade att senare på kvällen var det gemensam grillning med lite lekar och vi var välkomna dit. Där kände jag en släng av HJÄLP TA MIG HÄRIFRÅN NUUUUUUUUUUUUU!!  Men inte en min jag rörde utan tackade för inbjudan och sa att det skulle bli kul träffa alla andra. En powernap ute i solen och några klunkar god drink senare var jag redo för kvällens bravader. Idel okända ansikten som presenterade sig och hälsade mig välkommen och jag kämpade som en galning för att försöka lära mig vem som var vem. Jag är så hemskt dålig på att kasta pil men det går inte att erkänna så där hur som helst, så när det var min tur växte egot och jag sa till de andra att här kommer en mästare, ta lärdom….Och hur de nu gick till lyckades jag bra i de  första kasten, Behöver jag säga något om stort ego? Problemet var att andras var så mycket större plus deras så mycket bättre kastteknik och tur så efter ett tag var jag ute ur leken. En dålig förlorare är en dålig förlorare och jag förklarade ihärdigt att hade x inte nyst hade jag inte blivit distraherad, någon hade flyttat på tavlan så den hängde snett och den som plockade upp bortkastade pilar störde mig genom att stå för nära …. haha det fanns de som var sämre förlorare också :) En vinnare var till slut korad och det var en som visste hur hen skulle reta upp tvåan och vi andra urusla pilkastare. Mycket skratt var det. Klockan var mycket och det var dags skiljas åt men min värd och jag hamnade över ett vinglas med några.Där var taket högt i diskussionen och jag skrattade så jag hade ont i magen. Vilka underbara människor! Men hur underbara alla än var började John Blund bli allt mer attraktiv och till slut vann han.Trots åska och värsta regnet sov jag rätt gott och vaknade pigg och utvilad. Det har sina fördelar med att vara gäst, att sätta sig vid dukat frukostbord till exempel.Tänk att det kan vara så gott att äta frukost när någon annan fixat den! Vi lät tystnaden tala utan att det blev pinsamt och till slut var det var dags åka hem igen. Jag kom, jag såg men jag är inte säker på att jag segrade.

Så mycket vettigt vi sa, så mycket kaffe jag drack och så många härliga skratt vi delade innan jag tackade för mig och drog vidare. Min tanke var en längre cykeltur med ett irriterande duggregn överraskade mig. Jag sökte skydd under ett affärstak och ringde den vän som bodde närmast och bjöd dit mig på kaffe vilket var helt ok. Mera kaffe och en liten darrning spred sig i kroppen för att sluta som en förfärligt irriterande darrning. Jag drack vatten i mängder och darrningen avtog tack och lov. Min vän frågade om jag ville följa med när hen skulle vara chaufför och eftersom mina planer för kvällen var obefintliga så sa jag ja. Hundar och ungar stuvades in i bilen och ljudnivån var hög. Halvvägs mot målet blev det kisspaus och kaos uppstod precis som förväntat innan vi kunde fortsätta färden. Ungar och hund lämnades där de skulle och vi for hemåt igen i mer behaglig ljudnivå.Än en gång kisspaus halvvägs och vi kunde njuta av det lugn som var när åter satte oss i bilen. Så mycket vi hann prata om och så mycket vi hade kvar att ventilera. Vi var hungriga när vi kom hem och hämtmat fixades och vi åt tillsammans. Tanken var att jag skulle cykla hem men vi blev sittande och prata ännu mer och timmarna gick. Hur tusan är det möjligt att ha så mycket att prata om?!  Nu har jag kommit hem, lycklig och tacksam för de härliga vänner som stått ut med mig idag. Glad är jag för de samtal vi fört om det som varit jobbigt för oss alla och som kommer påverka i alla fall mitt liv ytterligare en tid.

En sak är säker, i morgon kommer jag inte att vara lika pratsam och kaffe vill jag absolut inte ha! :)

Pride

och jag försöker lära mig så mycket som möjligt om HBQT. Det finns så mycket att lära sig och förstå!

Straffet

I morse vaknade jag med halsont, heshet och kände mig febrig och jag behövde inte känna efter alls.

Jag ljög

Varför kunde jag inte stå för att jag missförstått att det var idag och inte nästa söndag vi skulle ses? Nej istället kände jag efter NOGA och upptäckte att jag hade ont i halsen, att näsan rann och visst tusan hade jag huvudvärk de luxe (men då jäklar för jag känna efter väldigt mycket). Så en vit lögn om att jag var sjuk kom så lätt för mig. Jag skämdes när jag fick de värmande orden om att krya på mig och att hen längtar tills vi ses och en påminnelse om att vi ses nästa helg. Om jag läst ordentligt hade jag sett att det var så det var menat, ett kort besök idag och ett längre nästa helg. Inte ville jag erkänna att jag läst fel heller! Bättre att vara sjuk….