Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Toppar och dalar

Det har gått en månad sen jag senast skrev, en månad med både glädje, ångest och tårar. Just idag är jag stark och mår bra, njuter var minut av livet.

Välkommen. 2017!

Mot väggen?

Sover illa

Ständigt trött

Närminnet sviktar

Svårt hålla tråden i samtal, böcker jag läser och filmer jag ser.

Börjat kontrollera att jag låst dörren

Dubbelkollar arbetsuppgifter på jobbet

Magen helt i olag

Ingen lust/ork umgås med folk

Sällan glad

Irriterad

 

Förkyld

Näsan rinner, huvudet värker och jag hostar. Dock ingen feber.

Sent ska syndaren vakna

Men nu till slut är det belysning på min cykel.

Det drar ihop sig till jul och min själ börjar våndas allt mer. Jag orkar inte vara lycklig, glad och förväntansfull inför jul, jag har fullt upp med att leva. Sen jag skilde mig har jag tagit bort alla kraven inför advent och jul. Det blir helg även om jag inte drar iväg och hämtar hem massa pynt och ställer fram. Helgen kommer även om jag inte gör i ordning massa julmat. Det blir jul även om jag inte är varken glad, lycklig eller förväntansfull. Efter att jag kom till den insikten mår jag så mycket bättre. Jag skäms inte för att jag inte har nån adventsljusstake framme. Jag mår bättre av att inte ha det än kravet att hämta den och göra i ordning och därmed försvinner den skam jag de första åren kände.

Jag tänker på när demonerna jagade mig. Hur jag alltid var pigg och glad trots att mitt inre var kompakt mörker utan lust och ork att leva. Jag var en jäkel på att förställa mig för ingen förstod hur jag mådde, inte ens den jag levde med märkte något. Det var på den tiden min texter här på bloggen var fyllda av humor (som jag minns idag vill säga, kanske aldrig har varit nån humor här?)  Men det var också då jag skrev mina tankar, det som en del kallar dikter. Hur jag än försöker kan jag idag inte få till tankar att sätta på pränt, jag mår jag inte nog dåligt och det är ju bra i och för sig.

Vad händer med oss när vi dör? Stannar själen kvar för att sen återfödas i en ny kropp? Jag har sett på TV ett program om barn som säger sig ha levt tidigare. Det var intressant och väckte många tankar och frågor hos mig. De som säger sig kunna tala med de döda, vad är det de talar med?  Jag har inga svar, bara frågor och tankar. Tror jag på andar? Nja… nej, jo kanske… eller inte….

Jag ska strax ringa exet och prata julklappar vilket alltid ger en släng av ont i magen. Vi tycker så olika och det känns som om det alltid är jag som viker mig, speciellt nu när han med eftertryck säger att det tycker minsann hans fru också… Vem kan säga emot det?!

Fröken Dyster säger härmed ha en fortsatt trevlig helg, advent och God Jul!

 

Som en jojo

Hur jag mår är som en jojo, upp/ner/snurra runt/ fastna nere/ upp igen. Ibland är det jag som styr och nån gång ibland är det någon annan som gör det. Men det är jag som bestämmer om jag ska fastna eller inte, jag kan inte skylla på andra för att jag mår dåligt eller vara tacksam för att jag mår bra tack vare någon annan. Det händer sig att jag blir lite åksjuk av allt snurrande 🙂