Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En grop

En grop kom i min väg och jag föll i den. En kort stund blev allt svart för mig och rädslan för att inte komma upp igen slog till med kraft. Jag vill aldrig mer hamna i en lika djup grop som den jag föll i, då för många år sen, den som inte lät mig lämna den på lång tid. Då såg jag inget hopp om framtiden, hade ingen glädje av det som varit. Samtidigt som jag inte ville dö orkade jag inte leva. Timme lades till timme, dag till dag och jag var som en zombie, en fullt fungerande zombie för ingen såg hur jag mådde. Inte ens de jag levde med förstod hur illa det var och idag kan jag känna sorg över det. Men hur uppfattade jag de andra? Kanske de mådde precis lika dåligt de och jag ingenting märkte. Idag lever jag ensam och har ingen som märker om jag faller och det skrämmer mig ibland. Men idag har jag modet att säga till mina nära att jag mår dåligt och jag hoppas jag även har kraften att göra det. Den grop jag föll i den här gången var inte så djup. Den fick mig att tappa orken under ett par dagar. Jag sjukskrev mig och ägnade mig åt att bara vara, för det var det enda jag orkade med. Idag mår jag bättre igen även om orken inte är tillbaka än. Jag får leva med att jobba en dag, diska en annan för att städa ett rum i taget en annan dag och passa på att göra mer de dagar då jag känner mig på topp. Jag tänker på vännen som klättrade över elefanter och för varje gång det hände var han starkare och det gick fortare att komma över. Vad vi än kallar det, elefanter eller gropar så går det att ta sig igenom även om det kan ta tid. Jag har klarat mig på egen hand men tänker ibland att jag då för längesen borde ha kontaktat sjukvården och fått hjälp. Skulle jag falla ner i den där DJUPA gropen igen, då är det jag som ber om hjälp.

Rätt låt vann?

Den där schlageryran jag skulle ägna mig åt i lördags dog när jag somnade i soffan ca en kvart efter att programmet började. Jag tror mig minnas att jag hörde det svenska bidraget men kan lika gärna ha drömt det. Vinnarlåten råkade jag höra och det var en av de sämsta jag hört. Visst ett viktigt budskap men det hade inte varit dumt med en bättre melodi till den. Jag har ingen åsikt om det var rätt låt som vann.

Schlageryra?

För min del är det inte någon sorts yra pga schlager. Jag vet att den stora finalen går i Sverige i morgon och jag tror det händer i vår huvudstad. Att årets bidrag sjungs av en ung grabb vet jag också, kanske heter han Frans eller inte, vad bidraget heter har jag ingen aning om. Så med andra ord får jag bänka mig i soffan i morgon och ta igen allt det jag hittills missat i yra:)

Våren är här

Dripp dropp

Sakta men säkert urholkas stenen som min fd vän är. Vän efter vän vänder hen ryggen efter att ha insett vilket falsk människa det är. Den stora skaran av umgänge krymper och snart är hen ensam. Många är vi som känner oss lurade och förda bakom ljuset och skäms för att vi varit så lätta att manipulera. Men en dag sitter hen där ensam utan att förstå varför – för hen är ju så omtänksam och sätter sina vänner i första rummet….

Det har gått två veckor sen tösen valde att ta sömntabletter i sådan mängd att hon varit död om hennes mor inte hittat henne i tid. Hennes förklaring till sin handling var att hon inte längre orkade. Orkade vad, frågar sig hennes familj. De har ingenting märkt och nu är de ständigt oroliga för att de ska missa nya signaler om hur hon mår. De tassar på tå runt henne i rädsla för att hon ska må dåligt med påföljden att hela familjen mår dåligt. De vill inte prata om det som hänt för de vill inte väcka den björn som sover och låter därför proffsen prata och förvirringen är total. Mor grät när vi pratade idag. En orosanmälan är skickad till socialen och de har inte fått någon information om vad det innebär. Jag hade inget svar att ge, bara ett lyssnande öra. Barnet får bearbeta det som hänt men vem tar hand om resten av familjen? Hur ska de orka gå vidare? Lita på, känna tillit, våga lämna henne ensam… Vilka är de rätta frågorna? Och hur låter de rätta svaren?

April april

De senaste dagarna har vädret bjudit på det mesta förutom värme. Jag älskar mitt arbete men i morse var det svårt ta sig ur sängen och gå dit. Det har fötts en liten prins – som om jag skulle bry mig det minsta om det. Miljöpartiet är i blåsväder. Jag tyckte mig höra förut att Sverige förlorade i hockey mot Sovjet igår. Prince har dött och det är ett jäkla tjatande om det i massmedia. Jag krigar mot kroppen och börjar tappa hoppet om att vinna. Idag var jag och handlade (oerhört intressant va?) Jag kom hem med en förpackning kattsand, sex förpackningar kattmat och två förpackningar champinjoner. Det känns som om fördelningen av mina pengar är skev:) Nu återstår att se om någon av maträtterna duger åt mina kräsna odjur.
För övrig inget nytt under solen.