Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Magkänsla

Känner du igen den där lätt obehagliga känslan i magen när du har kontakt med en person? Hen kan vara hur trevlig och medkännande som helst men magen protesterar. Känns det igen? Jag har nu tre gånger på en vecka fått ge magen rätt och det är inte roligt att inse hur lätt jag är att manipulera. Tre personer på en vecka som visar sig vara något helt annat än jag trodde, vad ger det mig för poäng i ”känna en person på djupet”? Känner du igen hur besviken du känner dig när personen gör/säger något som inte alls är ok? Jag fick idag som en hel insjö med kallvatten över mig när jag öppnade något som jag trodde var ett sms men som visade sig vara en filmsnutt. En filmsnutt från en man som tyckte att han kunde skicka till mig hur han tillfredsställer sig. Ja vad svarar en på ett sånt sms? Det har gått några timmar och än har jag inte kommit på det mest dräpande svaret. Fast magkänslan säger, svara inte alls.
Nästa gång magen säger mig något ska jag lyssna redan från början!

Medberoende

Min vän lider helvetes alla kval. Hens vuxne son missbrukar det mesta som går att missbruka, säljer droger för att finansiera sitt eget bruk, ägnar sig åt att vara machoman och hota sin omgivning, skrämma sin förälder för att få som han vill när han inte spelar på hens kärlek. Växlingen mellan det lilla kärleksfulla barnet och den hotfulle mannen gör hen tokig. Rädslan för att han ska dö när han sover gör att hen vakar över honom när han gör det. Hen betalar skulder, köper ny mobil när den gamla gick sönder när han kastade den i golvet när han inte fick som han ville, hen låter honom bo hemma och går i ständig oro/skräck för hans vredesutbrott. Hen säger sig veta och kunna allt om medberoende men ser ändå inte vilka fel eller vad hen gör rätt mot sonen.
Jag har i kväll suttit där i deras kök efter att sonen stormat ut i vredesmod. Jag har lyssnat på en vettskrämd förälder som var övertygad om att polisen när som helst skulle ringa att sonen gjort sig olycklig på något sätt. Jag har sett hen gråta, förbanna och be till Gud om att allt ska gå bra. Jag har försökt lyssna och inte ge råd. De råd som går ut på att kasta ut sonen, ta ifrån honom nyckeln, sluta låna ut pengar (som hen vet hen aldrig får tillbaka), vägra betala skulder och låta honom själv ta ansvar för sitt liv, kommer hen aldrig att lyssna på. Han behöver hjälp, en hjälp som föräldern aldrig kan ge.
Jag skulle vilja ta den där förbannade ungen och skaka om honom rejält. Tala om vilken jävla idiot han är. Att det är dags bli vuxen och ta ansvar nu. Till vilken nytta? Han skulle be mig fara åt helvete, hota föräldern än värre. Så det är inte bara föräldern som är medberoende, även jag, eftersom jag vill skydda föräldern.

Om jag kunde trolla

Jag önskar jag kunde trolla, backa tiden, ändra handlingen både för egen del och andras, trolla livet till så mycket bättre.
Hon som när barnen var små gjorde allt för att skydda dem från deras pappas alkoholism och därmed omgivningens prat. Hon som inte hade pengar till att betala strömmen och stod där och skämdes inför sin syster som verkade ha allt det hon själv saknade, den syster som så självklart la pengar i automaten så det blev ström igen. Hon som senare när hon var skild själv fastnade i alkoholträsket och många år senare blev nykter tack vare sjukdom och envis anhörig. Jag önskar jag kunde trolla bort hennes skam och ge henne modet att lämna maken redan när första barnet kommit. Tänk om jag kunnat ge henne ett arbete, självkänsla och ett värdigt liv. Alla åren i misär borta. Om jag ändå kunde trolla!

Hon som i unga år blev gravid och tillsammans med pojkvännen bodde i hennes föräldrahem. Hon som blev något av en mamma för de yngre syskonen. Hon som trodde på pojkvännens vackra ord om att de skulle flytta till något eget. Hon som en dag fann sig boende på ett sätt som hon aldrig väntat sig. Hon som vågade se folk i ögonen och säga att boendet bara var tillfälligt tills huset var klart. År kom och år gick allt medan hennes mod sjönk. Hon som lämnade pojkvännen när huset blev klart. Hon som fick finna sig i telefonsamtal och förtäckta hot från fd pojkvännen. Jag önskar jag kunde trolla bort allt övrigt jobbigt som fanns för henne. Hon som är värd att få vara lycklig, jag önskar jag kunde trolla fram lyckan!

Hon som blev moderslös som ung kvinna. Hon som fick ta hand om sina småsyskon då fadern inte orkade. Hon som inte ville bo på landet bodde där i fler år än det är lämpligt att nämna. Hon som var försvarsmuren mellan de stridande, maken och dottern. Hon som först i vuxen ålder fick veta något om sitt ursprung. Hon som blev änka och sen träffade en ny man, en inte alltid så snäll man. Jag önskar jag kunde trolla så hon kan se tillbaka på sitt liv på ett annat sätt.

Hon som dog alldeles för tidigt. Hon som inte visste något om sitt ursprung mer än födelsedatum, namn och födelseort. Jag önskar jag kunde trolla så hon fått veta att hon hade en familj som var hennes egen.

Hon som levde med en alkoholiserad man medan barnen var små. Hon som gjorde allt för att skydda dem. Hon som miste ett barn i en olycka och en tid senare miste ytterligare ett. Hon som var den vackraste kvinnan jag kände till när jag var barn. Hon som gjorde så himla god gröt. Hon som dog i sjukdom alltför ung. Jag skulle trolla bort alkoholen i hennes liv. Jag skulle trolla bort det som gjorde att hennes barn dog.

Hon som ung kvinna fick veta att hon hade cancer. När andra var ute och levde ungdomslivets glada dagar genomgick hon alla behandlingar som gjorde henne så sjuk. Tänk om jag kunde trolla bort sjukdomen och låta henne uppleva det som andra ungdomar gör.

Hon som var min idol när jag var barn. Lekledaren, glädjespridaren. Idag en bitter människa med en människosyn jag inte kan acceptera. Jag önskar jag kunde trolla bort det bittra och ge henne livsglädje och ge tillbaka tro på människan.

Alla dessa kvinnor tillhör på ett eller annat sätt min historia. Var och en av dem har lärt mig något om livet. Om jag kunde trolla skulle dessa starka kvinnor inte vara samma del av min historia. So om jag kunde trolla, skulle jag göra det?

Är det för mycket begärt, att vara förstahandsvalet?

Alltid den som blir sist vald

Orättvisa

Det är inte rättvist att en ung människa, älskad son, bror, barnbarn, pappa och kamrat dör. Det är inte rättvist att en kvinna på bara några få år tvingas se make, barn och barnbarn sakta dö i sjukdom. Jag önskar jag kunde lindra deras sorg, ta tillbaka dem till livet istället för att bara vara en medmänniska på avstånd. Här gnäller jag över saker som inte är värt ens att nämnas medan andra hanterar så svåra saker i livet. Det är verkligen inte rättvist!

Jag har ännu inte landat med vad jag känner efter alla sms igår med en god vän. Där kom alla känslorna på en och samma gång kan jag säga. Den som dominerar just nu är besvikelse, att jag inget fick veta som den vän jag påstås vara. Det har varit många tillfällen att nämna det men inte ett ord. Så besviken är jag. Just nu i alla fall.

Om en vecka åker jag på minisemester. Det ser jag fram emot. Komma hemifrån, se andra människor, äta och dricka gott.

Det kan hända sig att jag i veckan åker till stora staden och går på konstutställning.

Lilla katten har idag mer kärlek till mig än vanligt. Hen följer mig överallt. Det ska pussas i tid och otid. Just nu sitter hen bredvid mig och slår mig på handen för att vi ska gosa. Så bäst jag slutar och ägnar mig åt kärleken:)