Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Släktträff

För en tid sen var det släktträff på pappas sida, en träff jag och flera kusiner missade av olika orsaker.  Nu verkar det bli en till som riktar sig till alla kusiner,  vi är ju rätt många.  Jag hoppas att jag är ledig den här gången.

Och pengarna försvann

Nu har jag bränt pengar igen (jag som är så snål). För 950 kr har jag fått en väska, flera par byxor, linnen och en top. Det känns rätt bra att göra av med pengar. Är det en shopaholics berättelse månne?

Ett par jobbiga dagar är över och jag tar ett par glas likör till skålen med popcorn.

Och tiden har stannat

Arbetsuppgifter jag normalt inte har gör mig snart tokig.  Detta blir en lång dag.

Hur jag än ställer frågan blir nej svaret.

 

Hoppsan opsan!

Efter si så där tio med det gamla fula köksbordet är det dags säga farväl. Det har tjänat mig väl och det gör mig ont att göra mig av med det. En sån trotjänare som är nästan felfri går inte att köra till soptippen så det får lämnas på nåt ställe som tar emot begagnade möbler.  Så farväl mitt bord!

(fast det dröjer ett par veckor tills det nya anländer)

Framtiden?

Efter att jag i några dagar har umgåtts med dementa människor är jag övertygad om att demens smittar och att jag inom bara ett par år kommer vara en av dem som inte hittar hem. Jag kommer ständigt leta efter diverse ting och jag kommer vara mycket upprörd över de konstiga människor som tror att de bestämmer över mig. Aggressionen kommer att ständigt ligga under ytan beredd att blomma ut vid minsta motgång. Försök inte lura i mig några piller, för jag vet minsann vad de är för något! Vadå duscha, byta kläder?  Nej jag bestämmer själv!  Jag vill varken äta eller dricka för jag vet inte vad det är och det smakar inte gott. En kan visst gå i bara trosor och en strumpa en hel dag, för det gör ju jag. Däremellan kommer jag vara rolig och berätta anekdoter ur mitt liv och för all del nån liten skröna ibland. Tårarna kommer att rinna när jag hör musik på radion och jag kommer att sjunga med högt och falskt i varenda låt. Det finns några som säger sig vara mina barn vilket jag inte kan gå med på eftersom mina barn är barn och det här är vuxna människor. Det händer sig att jag gråter och frågar efter mamma och inte har någon förståelse för att hon är död sen flera år tillbaka. Någonstans djupt inom mig hoppas jag att jag trots allt är lycklig, i alla fall för det mesta. Vad tror du om din framtid?