Jag vill glömma men minnet sviker mig.
Känslan av dina händer mot min kropp,
dina läppar mot mina vill inte lämna mig.
Närheten och ömheten som jag trodde fanns
stannar kvar trots min kamp att slippa minnas.
Jag vill inte komma ihåg hur det var
när vi såg varandra djupt i ögonen,
strax innan vi länge kysstes .
Jag vill komma ifrån tanken på dig, mig , oss.
Min jakt efter förströelse får mig inte glömma.
Kvar finns känslan av dig,
din hud mot min.
Naket och nära i något jag då önskade var evighet,
idag något jag vill bli av med.
Något jag alltid kommer bära med mig,
på både gott och ont.
/tjejen som är jag 110507
Låter som det jag skrev när jag mådde som sämst. Hoppas du mår bättre än jag gjorde då. :-S